Danmark ryssland kärnvapen hot

Laddningen hade en sprängverkan av cirka megaton trotyl TNT , vilket var hälften av konstruktionens potentiella sprängverkan. Den detonerades den 30 oktober i luftrummet över Severnyjön i Novaja Zemlja i Norra ishavet. Projektet startades den 10 juli på befallning av den dåvarande ordföranden för Sovjetunionens ministerråd Nikita Chrusjtjov. Han krävde att bomben skulle byggas och vara klar för test i slutet av oktober då den a partikongressen skulle hållas.

Snart 80 år sedan atombomberna – hur aktuell är

Tsarbomben var aldrig avsedd för användning i krig utan sågs som vapenskrammel mellan Sovjetunionen och USA i det kalla krigets era. Chrusjtjov gav klartecken för byggandet vid en kritisk tidpunkt då den första muren i Berlin kom till i augusti Sovjet hade dessutom nyligen avbrutit det de facto -uppehåll som fanns för tester av kärnvapen, ett uppehåll som endast varade i tre år.

Sovjetunionen skulle också snart förlägga kärnvapenbestyckade robotar till Kuba , det som senare ledde till Kubakrisen. Namnet "tsarbomben" kommer från västvärlden. Det bygger på det tsarryska bruket att som maktdemonstration konstruera saker i gigantiskt format, oavsett om det egentligen gagnade det byggda tingets funktion, till exempel tsarklockan världens största kyrkklocka , tsarkanonen världens största kanon och tsartanken världens dittills största stridsvagn.

Det strikt antimonarkistiska Sovjetunionen skulle inte ha gett denna symbol för landets ära ett namn som associerades med det förflutna. Namnet används dock allmänt i Ryssland idag. Tsarbomben var en flerstegs vätebomb med en sprängverkan av cirka 50—58 megaton trotyl och vägde 24 ton. För att minimera nedfallet ersattes det tredje stegets uran med bly.

Detta förhindrade det tredje stegets snabba fission med hjälp av neutroner från det andra steget. Den konstruktion som slutligen testades var ironiskt nog den renaste kärnvapenladdning som någonsin byggts.

Ryssland håller kärnvapenövning – "redo för strid"

Det fanns starka incitament för denna begränsning då nedfallet till största delen skulle falla över sovjetiskt territorium. Komponenterna byggdes av en grupp fysiker, ledda av akademikern Julij Borisovitj Chariton. Kort efter att tsarbomben detonerats började Sacharov propagera mot användandet av kärnvapen vilket till slut ledde till att han helt och hållet ställde sig i opposition till sovjetmakten.

Kärnvapenkapprustning – Wikipedia Guterres: Avveckla kärnvapen.

Ryssland håller kärnvapenövning – "redo för strid" Rysslands kärnvapenhot ökar risken för kärnvapenkrig.

Hur sannolikt är det att Ryssland attackerar med kärnvapen Kartan visar: Här finns de ryska kärnvapnen.

Nato – Wikipedia Det danska försvarets underrättelsetjänst bedömer att det är troligt att Ryssland kommer att hota med att rikta kärnvapen mot mål i Sverige och Finland till följd av ländernas Natoansökningar, skriver Dagbladet.

Bomben flögs till testområdet av en för ändamålet modifierad Tupolev Tu Bombplanet lyfte från ett flygfält på Kolahalvön med major Andrej E. Durnovtsev som pilot. Bombplanet följdes av ett observationsplan, en Tupolev Tu , som tog luftprover och filmade testet. Båda flygplanen var målade med en speciell reflekterande vit färg för att begränsa värmeskador. Bomben med en vikt på 26 ton var så stor 8 meter lång och 2 meter i diameter att man var tvungen att ta bort bombdörrarna och bränsletankar från vingarna.

Nedrustning – Nato, Ryssland och framtiden för kärnvapen

Bomben var fäst vid en kg tung bromsande fallskärm vilket gav bombplanet och observationsplanet tid nog att flyga 45 km från ground zero. Utan en sådan inbromsning skulle bomben ha nått sin detonationshöjd så snabbt att uppdraget skulle ha blivit ett självmordsuppdrag. Bomben kunde även ha kraschat in i marken med oklara följder. Även USA utrustade några av sina kärnvapenladdningar med en sådan fallskärm av samma skäl.

Bomben släpptes från 10 meters höjd och var satt att detonera vid 4 meters höjd 4 meter över havsytan av barometriska instrument.

Karta – Här finns de ryska strategiska kärnvapnen - Expressen

I sovjetisk press hävdades att sprängverkan var 58 megaton men i officiella dokument angavs sprängverkan som 50 megaton. Eldklotet hindrades av tryckvågen från att beröra marken och nådde nästan samma höjd som bombplanet; det sågs 1 km bort. Fönsterrutor krossades km bort. Detonationen kändes och sågs i Finland [ 7 ] [ 8 ] [ 9 ]. De seismiska vågor som bildades var mätbara även efter sitt tredje varv runt jordklotet.