Pn utveckling av
Människans utveckling eller människans evolution är den process genom vilken en grupp primater förändrades till att ha de egenskaper som människan har idag. Biologiskt definieras människan ibland kallad den moderna människan som primat av arten Homo sapiens , av vilken den enda nu levande underarten är Homo sapiens sapiens.
Vad betyder hållbar utveckling?
I allmänhet betraktas denna underart även som den enda levande av släktet Homo människor. Människans taxonomi på familjenivå är en något komplicerad fråga. Det är helt klarlagt att människans närmaste nu levande släktingar är de afrikanska människoaporna , schimpanser och gorillor , och nästan helt säkert att schimpanserna är närmare släkt med oss än med gorillorna.
Traditionellt har människans släktgren fått utgöra en egen familj, Hominidae , medan schimpanser och gorillor, tillsammans med orangutanger, klassificerats som familjen Pongidae. I denna klassificering kallas vi för hominider. Dock blir det allt vanligare bland forskare att utsträcka familjen Hominidae till att även omfatta de apor som tidigare ingick i Pongidae, och låta människans släktgren bli underfamiljen Homininae inom Hominidae.
Vi blir då homininer. Det är även försvarbart att hävda att schimpanserna borde ingå i vårt släkte Homo , så att de två arterna vanlig schimpans Pan troglodytes och dvärgschimpans Pan paniscus , kallas även bonobo borde omklassificeras som Homo troglotydes respektive Homo paniscus eftersom de är så nära besläktade med människan. Efter att forskare hade kartlagt genomsekvenserna hos människan [ 2 ] och schimpansen [ 3 ] [ 4 ] fullständigt kunde man konstatera att skillnaden mellan människa och schimpans är ungefär tio gånger större än skillnaden mellan två människor som inte är släkt med varandra och ungefär en tiondel av skillnaden mellan råttor och möss.
Den tolkningen är dock fortfarande omstridd, andra menar att det kan vara en proto-gorilla. Ännu mer omstridd torde den idé bli som framlades år av Aaron Filler , att människosläktet skulle ha en gemensam förfader som gick upprätt för miljoner år sedan [ 7 ] [ 8 ] , något som är svårt att förena med andra genetiska och paleontologiska rön. Människosläktets tidiga utveckling skedde i Afrika.
Alla fossil från vår utvecklingsgren från för 7 miljoner år sedan till för 2 miljoner år sedan som hittats levde i Afrika. Någon gång för knappt 2 miljoner år sedan började dock människoliknande varelser av släktet Homo sprida sig i världen, och befolkade ganska snabbt stora delar av Asien och Europa, ända bort till Indonesien och Kina.
Vår gemensamma framtid – Wikipedia
Beträffande den moderna människans geografiska ursprung finns två huvudsakliga förklaringsmodeller. Enligt Ut ur Afrika-hypotesen utvecklades den moderna människan i Afrika och spred sig därifrån ut över världen och konkurrerade ut andra hominider. Den multiregionala hypotesen hävdar istället att människan utvecklades parallellt ur flera åtminstone delvis isolerade populationer av hominider.
Denna utveckling i riktning mot den moderna människan skulle då ha skett även utanför Afrika. Dock är den förstnämnda teorin, att den moderna människan som art, Homo sapiens , först utvecklades i Afrika och sedan spred sig den uppfattning som har klart flest anhängare, [ 9 ] även om enstaka gener i det mänskliga genomet tros härröra från korsbefruktning med andra människoarter.
Taylor- och Maclaurinutvecklingar
Australopitheciner antas idag vara släktet Homos stamfäder. Båda hör till familjen Hominidae men just Australopithecus africanus roll som människans stamfader har ifrågasatts, det är fullt möjligt att africanus istället utgör en återvändsgränd på evolutionens träd och att någon annan australopithecin är vår förfader. Studiet av människans utveckling omfattar flera vetenskapliga grenar, varav antropologi , paleontologi och genetik är de viktigaste.
Sedan neandertalmänniskan och andra " grottmänniskor " upptäckts på talet uppstod paleoantropologi som eget forskningsområde. Likheten mellan människan och vissa större apor var inte ny, men idén om den arternas evolution vann inte bred acceptans förrän efter Charles Darwin publicerat Om arternas uppkomst Fastän han i detta verk knappt berörde frågan om människans ursprung innebar arbetet att teorin om evolutionen genast stod klar för de samtida läsarna.
Thomas Huxley och Richard Owen började debattera frågan och då Darwin publicerade sitt verk i frågan, Människans härledning och könsurvalet , var kopplingen mellan det naturliga urvalet och människans utveckling redan allmänt känd och intensivt omdiskuterad. Många av Darwins egna lärjungar — som Alfred Russel Wallace och Charles Lyell — tvekade inför tanken att människan, med sin mentala kapacitet och höga moral, skulle kunna ha utvecklats genom ett naturligt urval.
Idag är dock människans evolution från en apliknande varelse ett oomtvistat vetenskapligt faktum, låt vara att detaljerna fortfarande debatteras hett. En apdebatt på religiösa grunder blossar fortfarande upp emellanåt, särskilt i vissa delstater i USA — se kreationism och intelligent design — men denna debatt saknar helt vetenskaplig grund. Allt sedan Carl von Linné hade likheten mellan de större aporna och människan gjort att dessa betraktats som de djur som stod närmast människan.
Under talet började man spekulera i att schimpanser och gorillor skulle vara människans närmaste nu levande släktingar. Ett naturligt steg vidare blev att spekulera kring deras naturliga hemvist i Afrika som hemorten för en gemensam anfader. Man hoppades därför på att finna fossil från dessa stamfäder i Afrika.