Vad är skillnaden mellan stärkelse och cellulosa

Stärkelse , C 6 H 10 O 5 n , är en polysackarid [ 1 ] [ 2 ] som är den vanligaste kolhydraten i födan.

differkinome.com

Det finns bland annat i potatis , bröd , pasta och ris. Stärkelse består av molekylkedjor av glukos som kan vara raka amylos eller grenade amylopektin. När vädret är gynnsamt producerar växterna mer energi än vad de förbrukar; överskottet lagras då i form av stärkelse. Stärkelse kan brytas ned till glukosenheter igen med hjälp av enzymet amylas. Mellanprodukten i den reaktionen är maltos.

Glukosresterna är liksom i maltos bundna med så kallad α-bindning, till skillnad från cellulosa och cellobios som har β-bindning. Detta gör att polymerkedjorna i cellulosa blir långsträckta, medan stärkelsekedjorna blir mer böjliga och som nystan. Människan kan inte bryta ner cellulosa, då amylas endast bryter upp α-bindningar.

Skillnaden mellan stärkelse, cellulosa och glykogen

Betande djur kor, hästar etc kan inte heller bryta ner cellulosa, men de bakterier som lever i deras matsmältningssystem tillverkar olika former av cellulaser som hydrolyserar β-bindningarna i cellulosan. Reaktionen går relativt långsamt och det är en av anledningarna till att idisslare har flera avdelningar i sina magar. Stärkelse av olika ursprung kan ha olika egenskaper på grund av olika stora stärkelsemolekyler, men av principiellt samma struktur.

Förekomst av stärkelse kan påvisas med jodprovet. För användning i matlagning används i stort sett ren pulverformig stärkelse i form av exempelvis potatismjöl , majsstärkelse eller arrowrot , och fyller ofta rollen av förtjockningsmedel. Den främsta användningen är dock teknisk, för tillverkning av lim och etanol , som fyllnadsmedel i läkemedel , som tillsats i tryckfärger och som bindemedel vid tillverkning av papper och textiler.

I moderna engångsförpackningar används ofta stärkelse för att öka naturens förmåga att bryta ned dem. Stärkelse hör till gruppen "snabba kolhydrater", de bryts snabbt ner av kroppen och kan ge en stor höjning av blodsockernivån. Stärkelsekorn i form av mjöl har hittats på mortelverktyg i Europa från 30 år sedan [ 5 ] och även på slipstenar från grottor i Mozambique från år sedan.

Egyptierna använde lim gjort av stärkelse från vete för att klistra ihop bitar av papyrus med varandra.

Skillnad mellan cellulosa och stärkelse / Biologi

Utvinningen av stärkelse beskrevs först i The Natural History runt e. Tillsammans med cellulosa är stärkelse den mest förekommande kolhydraten i naturen. I de flesta gröna plantor lagras energi i form av stärkelse [ 10 ] som bildas i olika plastider , som bland annat kloroplasterna, under dagen genom fotosyntesen om borttransporten av kolhydrat inte håller jämna steg med syntesen.

Vad är cellulosa Skillnaden mellan cellulosa och stärkelse är hur glukosmolekylerna i kedjan är bundna till varandra.

Cellulosa växter Den viktigaste skillnaden mellan cellulosa och stärkelse är att cellulosa är en strukturell polysackarid som har beta 1,4-bindningar mellan glukosmonomerer medan stärkelsen är en lagringspolysackarid som har alfa 1,4-bindningar mellan glukosmonomerer.

Cellulosa struktur Cellulosa, liksom stärkelse, är en kolhydrat, mera specifikt en polysackarid.

Det bildas och lagras även som upplagsnäring i till exempel frön, jordstammar och märg där stärkelsemolekylerna ligger tätt packade i granuler. Under fotosyntesen bildas glukos i kloroplasterna genom att förena vatten och koldioxid med hjälp av solenergi. Glukosen som skapats lagras sedan som stärkelse i bladen. Hur växterna lagrar stärkelsen varierar. Potatis lagrar sin stärkelse i rotknölarna medan vete lagrar den i sina frön.

Biosyntesen av stärkelse sker endast i växtceller eftersom enzymerna för stärkelsesyntesen inte finns i djurceller.

Fotosyntes och cellandning

Denna process sker i kloroplasten i växtcellerna. Första steget i biosyntesen av stärkelse är syntesen av ADP-glukos. Denna agerar som en föregångare till alla glukosenheter som finns i stärkelse. Syntesen av ADP-glukos är kopplad till Calvincykeln i fotosyntesen. Glukosfosfat och ATP omvandlas sedan till ADP-glukos av glukosfosfat adenylyl transferas när pyrofosfat frigörs.

Hydrolysen av pyrofosfat till fosfatgrupper gör att detta steg bara kan gå i en riktning. Syntesen av ADP-glukos anses vara det hastighetsbegränsande steget hos stärkelsebiosyntesen. När ADP-glukos har producerats använder stärkelsesyntasenzymet det som en föregångare och överför glukosresterna till amylos- eller amulopektinkedjan.

Stärkelsesyntasenzymet kan bara tillsätta glukos till den icke-reducerande änden av en redan befintlig glukoskedja, vilket skapar alfa glykosbindningar och förlänger kedjan.