Folkvandringen engelska
Under talet utsattes det västromerska riket för regelbundna invasioner av olika krigiska folk. Del från en målning av Victor Vasnetsov Folkvandringstiden varade mellan e. Kr och är en kortare epok i europeisk historia då åtskilliga folkgrupper förflyttade sig till nya bosättningsområden. Perioden utgör också en övergång från antiken till medeltiden.
Folkvandringarna var sällan snabba förflyttningar av hela folkgrupper.
What is the translation of "folkvandring" in English?
En stor del av migrationen in- och utvandringen gick istället långsamt och i flera etapper. De främsta orsakerna till folkvandringarna var sannolikt överbefolkning och krig. När ett folk som letade efter ny mark att odla hade brutit upp från sitt hemland och slagit sig ned i nya områden blandades de i regel upp med dem som redan bodde där. Gränserna mellan olika områden och folk har på så vis vanligen förskjutits steg för steg se karta.
Men folkvandringarna kunde också vara stora krigsföretag. Dessa folkvandringar leddes av de styrande i samhället som sökte mer makt och rikedom. De förde med sig stora delar av sina folk för att finna ny mark på andra ställen.
Human test
Men många inom de olika folkgrupperna stannade också kvar vid de gamla bosättningarna och fortsatte bruka jorden. Det var ovanligt att hela folkgrupper bröt upp från sitt gamla land. Folkvandringarna ökade under slutet av talet efter att hunnerna , som var ett asiatiskt mongolfolk, trängde in i Europa. De germanska folkstammarna utsattes därmed för stort tryck och pressades in över det försvagade västromerska rikets gränser.
Följden blev så småningom att det västromerska riket kollapsade och delades upp i ett antal nya germanska statsbildningar. Stora delar av den romerska kulturen övertogs i regel av de nya germanska härskarna och kom på så vis att leva kvar i Europa även efter det västromerska rikets upplösning vid slutet av talet. Av de nya germanska rikena som uppkom skulle frankernas och anglosachsarnas riken visa sig få störst betydelse för Europas efterföljande historia.
Det är också de som namnger olika grupper av germaner. Har placerar de sachsare, angler, langobarder, rugier, gautoner, burgunder, vandaler , markomanner, ostrogoter, visigoter etc. Vad dessa olika människor själva räknade sig som och kallade sig vet vi inte. Men efterhand anpassade de sig till de romerska benämningarna. Att hela befolkningar bröt upp ett visst år — till exempel beroende på missväxt och svält — för att vandra in i romerska riket verkar osannolikt.
Men att familjer och släkter och ibland större grupper fattade egna beslut och sökte sig till bördigare områden förekom säkert. Denna migration kunde ske under tiotals eller hundratals år, kanske från karga skogsområden nära Östersjön till bördiga slätter norr om Svarta havet. Och då blandades språk och grupper i ett slags smältdegel. Så måste ha skett också i de områden som vi nu kallar Frankrike , Spanien och Portugal.
Vad som krävdes var en militär organisation och en eller flera starka ledare som kunde hålla samman trupperna, bland annat med löften om de rikedomar deltagarna skulle vinna.
Många germaner rörde sig fram och tillbaka över gränsfloderna Rhen och Donau. Ofta tog de tjänst som soldater i den romerska armen.
Vad är översättningen av "folkvandring" på Engelska?
Andra var handelsmän som bytte skinn, bärnsten, honung m. Hårt ansatta romerska kejsare slöt avtal med germaner bosatta närmast utanför gränserna, att de mot vissa förmåner skulle försvara gränserna mot anfall. Allt detta sammantaget ledde till att germanerna hade goda kunskaper om vad som fanns att hämta i det romerska riket.